Jag har alltid haft en sparsam syn på pengar och försökt ha extrajobb och jobb så mycket jag har kunnat, trots att jag aldrig har gjort av med i närheten av vad jag fått in. När jag var liten brukade jag samla burkar på stan för att kunna spara så mycket som möjligt, men jag har svårt att se hur jag blev sån. Bortsett från pengar så är jag verkligen ingen samlarperson och mår bara sämre över att ha mycket saker. Jag tror att många skulle kunna relatera detta till sig själva men reflekterar för lite och bara slentrianshoppar eftersom samhället försöker få oss att vilja ha nya saker. Mitt sparintresse kan ha att göra med att jag alltid har varit intresserad av matte och siffror och ser all konsumtion i form av arbetstid. Jag har också haft extrajobb som jag inte alls har gillat, och därmed har jag tänkt att varje krona konsumtion resulterar i mer tid på jobb där jag inte trivts.
När jag var liten var mina föräldrar studenter och sparsamma, så jag insåg tidigt värdet av pengar och att spara. De fick senare hyfsat välbetalda jobb och spenderar det mesta, men jag kan inte förstå hur man kan tycka att det är värt det.
Folk borde reflektera mer över hur mycket det är rimligt att jobba. Jag tycker att arbetsmarknaden skulle kunna bli mer flexibel, att folk ska jobba 40 timmar per vecka och ha fem veckor semester är ju bara något som godtyckligt har bestämts för många år sedan genom gradvisa förändringar av mindre arbetstid och mer semester. I och med att mer automatiseras och effektiviseras så skulle de flesta kunna jobba mindre, men eftersom dessa siffror har blivit norm i vår kultur så jobbar folk på mer än de egentligen skulle behöva för att gå runt ekonomiskt.
På tal om hur mycket jobb som är rimligt så har jag haft mycket kontakt med Japan, både som utbytesstudent och på jobb. I Japan jobbar de flesta män mer än tolv timmar om dagen och kvinnorna är i regel hemmafruar från att de får barn. Till detta tillkommer att japaner har runt två veckor semester per år och om de blir sjuka så får semestern användas då sjukdagar normalt inte existerar där. Självklart resulterar detta i att folk inte blir särskilt effektiva på jobbet och att situationen för både kvinnor och män är dålig. Om fördelningen hade varit bättre där så hade ju kvinnor kunnat jobba lite mer och män lite mindre, men japansk kultur är inte så flexibel, så även om de skulle vilja förändra detta så skulle det förmodligen ta många år. Även i USA så är två veckor semester hyfsat bra, så jag är glad att jag bor i Europa. Vi får ändå vara glada att arbetskulturen i Europa är så bra som den är och hoppas att fler länder tar efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar