Procentuellt avtagande nysparande

Nu börjar det klart kännas att mitt nysparande varje månad bidrar mindre och mindre procentuellt till portföljen.

För ett halvår sedan ökade min portfölj med mer än tio procent vid varje lön, men nu blir det inte ens fem procent per lön eftersom portföljvärdet ökar och sparandet per månad är ganska konstant runt 15.000 kr.

Ju längre tiden går desto mindre kommer det kännas som att man bidrar till portföljen och den lever mer och mer sitt eget liv,  svängningarna på börsen påverkar istället mer och mer portföljen i absoluta termer.

Det viktiga är att fortsätta mata portföljen varje månad och inte bry sig om plötsliga svängningar på börsen, mitt sparande är långsiktigt och jag har inget behov av pengarna som går in i portföljen. Det är tur att jag inte sparar pengarna i madrassen, där hade de inte gjort mycket nytta alls.

Månadssammanfattning

Tiden går fort och nu är snart juli slut. En trevlig månad med fantastiskt väder och lite semester. Eftersom jag inte behöver köpa något mer innan månadsskiftet så kan jag nu sammanfatta månaden.

Mina utgifter slutade på strax under 12.000 kr. Alltså lite högre än vanligt, dels för att semester har kostat lite extra och dels för att jag har köpt lite kläder jag behövde samt en sak som jag inte nödvändigtvis behövde, men som jag ville ha.

Jag är medveten om att det är relativt lågt jämfört med vad snittbefolkningen gör av med, men jag har inte barn eller bil eller andra saker som kan kosta. Mitt mål är också att spara så mycket som möjligt nu då jag inte behöver spendera så att jag har en stabil ekonomi i framtiden när min livssituation förhoppningsvis ändras.

Jag fick in en del extra denna månad tack vare bettingbonusar som jag tidigare skrev om och min portfölj har nu passerat 300.000 kr. Målet på en tredjedels miljon för helåret ser ut att bli lätt att klara, men det beror såklart  också på hur börsen går.

Jag har lite saker hemma som jag inte har använt på mer än ett halvår, och alltså enligt min minimalismregel måste göra mig av med. Jag kommer att sälja dem på blocket så fort jag får tid.

Att inte ens försöka

Det är tröttsamt med folk som inte ens försöker göra ett bra jobb. Som ägare av snabbmatsrestauranger där det verkar som att de försöker göra så dålig mat som möjligt. Dessutom är det svårt att hitta en omysigare miljö än vad snabbmatsställena lyckas bjuda in till.

Inte för att jag har suttit i fyllecell, men fylleceller verkar ändå mysigare än de flesta kebaberior/pizzerior. Att ens behöva jobba i en så omysig miljö skulle vara hemskt. Varför har man som ägare av snabbmatsställen ingen yrkesstolthet?

Kebabställen som tar sämsta köttet eller falafeln de kan hitta, färdig burksås, tråkigaste grönsakerna (typ tomat och torr isbergssallad) och sämsta brödet. Eftersom det är detta som de flesta ställen serverar förstår jag inte varför de existerar över huvud taget, jag brukar aldrig köpa mat på såna ställen och jag kan inte förstå varför så många gör det.  Om färre skulle köpa så skulle ägarna tvingas att testa något nytt som är mer ätbart för att går runt.

Det är ju en del dötid för de som jobbar på såna ställen, om de på denna tid lagade till något eget bröd, falafel och gjorde egna såser så skulle deras arbetstid utnyttjas mer effektivt och maten att bli god, samtidigt som råvarorna för att göra egen sås och bröd inte skulle behöva bli dyrare. Eller prova att lägga till lite andra rätter än standardrätterna på menyn.

Alltså enkla sätt att bli mer populära och sälja mer. Det finns såklart undantag, men tyvärr alldeles för få. Så varför är de flesta snabbmatställen så dåliga?

Angående extrainkomster

När något låter för bra för att vara sant så är det nästan alltid det. En sak som faktiskt är lika bra som det låter är bettingbolagens välkomstbonusar. Jag har inget som helst sportintresse och har inte varit intresserad av odds och bonusar men har via annonser på stan och olika källor hört om bettingbolagens välkomstbonusar tidigare.

Senaste tiden har jag utnyttjat detta och spelat dem mot varandra på en spelbörs för att uppfylla omsättningskraven för bonusar.

På runt tre veckor har jag gått runt 20.000 kr plus på detta, jag har inte tänkt gå igenom hur man gör här då det finns tillräckligt med sidor som förklarar, men om ni söker på bettingbonusar eller arbritragebetting så kan ni göra samma sak. Det har tagit lite tid, kanske totalt 50 timmar, så det resulterar i en timlön på 400 kr skattefritt, vilket är en riktigt bra timlön.

Jag har dessutom lärt mig en del saker. Dels hur spelbetting ens går till. Dels att det finns sjukt många bettingbolag. Dels att många hemsidor ser väldigt lika ut, många bygger på samma plattform, men den lathet som gör att de olika sidorna inte ens försöker göra något eget är intressant. Vissa sidor är sjukt oseriösa och sänker ens maxinsats till runt 50 kr med omsättningskrav på flera tusen så att man inte ska kunna få ut sin bonus, så det gäller att se upp för de oseriösaste.

De svenska sidorna är lite mer politiskt korrekta och har ofta någon kille och tjej med varsin sporttröja på sig, medan hemsidorna från andra länder har någon lättklädd tjej och visar en ganska unken syn på män "idioter som går att lura av alla pengar på sportbetting genom att locka med lättklädda kvinnor på hemsidan" och dels med allmän objektifiering av kvinnor. Jag har svårt att förstå hur någon kan vilja jobba på ett bettingbolag, förmodligen gör de vad som helst för en (förhoppningsvis?) bra lön och helt utan några moraliska hinder.

Jag är i allmänhet för att folk ska ha fria val att göra vad de vill med sina liv, men spelbolagen är på gränsen till vad jag tycker är okej då de uppenbart utnyttjar svaga personers oförmåga att ha någon som helst känsla för pengar. Det är lite som att stjäla från barn. Att man kan få mer än tusen kronor bara för att registrera sig och testa att spela säger ju en hel del om branschen.

Det har hursom varit både lärorikt och jag har kunnat öka min totala portfölj med en helt okej summa.

Länge leve riktigt fika

Dunkin donuts har nu efter fyra år gått i konkurs i Sverige.

Kul att svenskar faktiskt har lite smak och föredrar riktigt fika istället för amerikanska industriella friterade degklumpar som inte smakar något.

Det finns för många amerikanska kedjor redan, jag hoppas att fler små trevliga kaféer klarar sig istället. Jag vet inte hur det går för Starbucks i Sverige, men jag hoppas inte att de växer mer nu.

Jag har inte något emot Starbucks i länder som ändå inte har någon fikakultur, men här hör de inte hemma.

Kaféer utan hembakt är inte kaféer.

Fler riktiga kaféer tack!

Tillfälligt köpstopp

För tillfället har jag infört ett köpstopp på mat för att se hur länge skafferiet räcker. Jag lagar lite grytor där jag slänger i vad jag har och det blir mer intressanta maträtter när jag får ta vad jag har hemma.

Jag kan eventuellt göra undantag för fil och eventuellt någon annan färskvara, men jag tror att jag kan klara mig någon månad utan att handla. Jag kanske kommer fram till några nya spännande maträtter på köpet.

Det kommer eventuellt bli lite brist på grönsaker på slutet, men jag har en del burkmajs. I övrigt har jag lite broccoli och spenat i frysen.

Kött köper jag aldrig eftersom jag inte gillar industrin, med djur som blir packade på väldigt liten yta och fullpumpade med antibiotika samt att det är dåligt för miljön, men jag har en del bönor, torr vegfärs och diverse som borde räcka ett tag som proteinkällor.

Jag är verkligen inte prepper, men ur prepperperspektiv kommer jag att få reda på hur länge ett fullt skafferi räcker.

Jobba på sommaren

Det är skönt att jobba på kontor på sommaren, väldigt lite folk och onödiga möten och det är lättare att få saker gjorda när man inte blir avbruten hela tiden. Jag tar ut lite semester i långhelger vilket resulterar i korta sköna arbetsveckor utan att förlora så många semesterdagar.

Med tanke på det fantastiska vädret är det såklart lite tråkigt att behöva vara inne på kontoret, men då finns det semester kvar så det går att åka till en plats som är mindre grå och kall i november eller vid annat tillfälle då jobbtrötthet uppstår. Jag är nöjd med att jag kan vara ute efter jobbet nu då kvällarna också bjuder på uteväder.

Detta har inte varit min bästa rapportsäsong, både Skanska och Atlas Copco och Creades har tagit lite stryk, men då det är bolag jag vill äga på lång sikt köper jag på mig lite mer.

Det verkar som att halva Sverige brinner och vi får hoppas att bränderna går att släcka snart. Det har ju varit ett väldigt torrt år och man kan undra hur de som får för sig att grilla eller fimpa hursomhelst tänker.

Köpte lite NCC

Trots det fina vädret så kunde jag inte hålla mig borta från börsen idag. NCC rasade runt tio procent och jag köpte på mig lite.

De har fallit ett tag och är ett bolag som ändå kommer att behövas kommande åren och om de inte sänker utdelningen så kommer jag att få mer än fem procent i direktavkastning på mitt investerade belopp för lång tid framöver.

Jag har en del Skanska och sprider gärna risken mellan dessa två bolag.

Nu blir det bad i solen!

Att göra karriär

Det pratas mycket om att göra karriär. Många verkar tycka att göra karriär är väldigt viktigt bara för att det ska se bra ut utifrån, och blint följa någon plan som att plugga på handels, sen börja jobba på något stort managementkonsultbolag med totalt meningslösa uppgifter som de inte ens själva tycker är kul. Jobba med att skriva ihop presentationer med punkter som "vi måste bli mer fokuserade och leverera kundanpassade lösningar", "vi jobbar med kvalitet för att skapa värde". Till skillnad från alla andra företag då eller? Detta är inget för mig att jobba med.

Om ni jobbar med något sånt så kan ni få hjälp med era presentationer här: http://www.avigsidan.com/avigsidan/floskler.html

För mig är det viktiga att göra något man tycker är roligt och vettigt samtidigt som man får en lön som gör att man klarar sina utgifter samtidigt som jag inte har lust att jobba massor av övertid bara för att företaget inte kan planera en rimlig arbetsmängd. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att jobba på ett bettingbolag eller företag som tillverkar vapen då jag vill att mitt jobb ska gå till något som inte försämrar för människor.

Om man inte har byggt upp en buffert i form av sparande är det svårt att ha något att säga till om om arbetsgivaren är skit, det är ju detta som folk kallar för fuck-offkapital eller liknande. Om man inte vill ha massor av saker som kostar mycket så kan man få allt man vill, ett spännande jobb utan att behöva jobba ihjäl sig och samtidigt lära sig saker som man tycker är intressanta och få betalt för det på köpet.

Sverigesemester

Senaste veckan har jag varit på semester på lite olika platser i Sverige och hälsat på släkt och vänner. Jag brukar sällan ha semester i Sverige men det har verkligen varit rätt år för en Sverigesemester då det fantastiska vädret aldrig tycks ta slut.

Att resa i Sverige kan vara väldigt dyrt då allt här är dyrare än i princip alla andra länder, men då jag mest har hälsat på folk jag känner så har det inte blivit dyrt alls. När man har vant sig vid Stockholmspriser så känns alla andra städers bostäder väldigt billiga. I många städer får man ju ett hus i samma prisklass som en kvadratmeter kostar i Stockholm.

Allt beror på hur man räknar, driftskostnaden är ju klart högre för en villa plus att man måste ha bil och andra kringsaker när man inte kan ta lokaltrafik överallt så jag skulle inte kunna bo så mycket billigare i någon annan stad. Lönerna ligger också högre i Stockholm. Så länge bostadspriserna ligger still så ser jag mer bostadskostnaden som ett kassaflöde och det går att sälja till det pris bostaden är köpt för även om jag tror att priserna kan gå upp lite på sikt, det byggs klart för lite smålägenheter, speciellt i Stockholm innerstad.

Alternativkostnaden att låsa pengarna i en bostad istället för att ha dem på börsen är såklart en faktor, men jag bor hursom på ett ställe där jag trivs. Jag skulle också ha svårt att bo för stort då jag inte vill ha för mycket saker och att ha för lite saker gör huset kalt.

Tidigare har jag aldrig ens tänkt tanken att bo i villa, men det vore trevligt att kunna ha villafester och att inte behöva bry sig om att störa grannarna om man vill spela hög musik på nätter osv. En trädgård skulle inte heller vara fel, men det är så liten del av året som det ens är trädgårdsväder i Sverige, möjligen en glasveranda och bastu skulle vara obligatoriskt om jag hade en villa.

Det finns väldigt många fina platser i Sverige, men jag är inte sugen på att bo på en plats med mindre folk än i Stockholm. Dessutom är det tråkigt att småstäder avfolkas mer och mer eftersom många jobb försvinner. Utelivet blir lidande och i flera städer jag varit i finns inte ens en enda restaurang, eventuellt någon sorglig pizzeria som har inredning som ser ut som att en blind har inrett stället, alltså ett ställe man kan gå till om man är för lat för att laga mat men som inte tillför något mer.

Jag förstår inte att ägarna till dessa snabbmatställen kan vara så ointresserade av att skapa en trevlig miljö där folk kan samlas, det är få andra länder än Sverige där jag sett liknande. Småstäder i Storbritannien och Tysklan har ju till exempel trevliga pubar och i Asien är det så mycket folk att det alltid finns tillräckligt med människor för att kunna driva riktiga restauranger.

Sammanfattningsvis är det trevligt att mina vänner bor utspritt i olika städer så att jag kan hälsa på och njuta av naturen utan att själv bo i någon liten stad. Vem vet, i framtiden kanske jag ändrar mig om jag ens bor kvar i Sverige.

Pengar och skam

Igår hade Markoolio sitt sommarprat. Han pratade en del om pengar, att hans familj var fattig när han var liten och att han blivit retad för att han inte hade lika häftiga saker och märkeskläder som vännerna och för att han använt en väns begagnade skidor.

När han började få in pengar så tänkte han köpa en sportbil för att på något sätt kompensera sitt pengakomplex som uppstått under uppväxten. En sportbil är inte en investering, det är konsumtion då det finns få saker som tappar i värde lika fort. Okej, har man mycket pengar och är väldigt bilintresserad kanske det är ett rimligt val, men att köpa en dyr bil bara för att man vill visa att man har mycket pengar känns lite konstigt. Själv bryr jag mig bara om att en bil ska ta mig från plats A till plats B, allt annat känner jag är orelevant.

I sommarpratet nämndes också att pengar i sig inte är så viktigt, men att avsaknaden av pengar leder till dåliga saker. Jag håller verkligen med om det, att inte ha pengar är inte ett scenario som jag skulle vilja hamna i, vilket gör att min största prio är att kapa kostnader.

Att skämmas i allmänhet är väl någon typ av drivkraft för att få folk att följa flocken vilket kan ha varit bra för länge sedan för artens överlevnad, men i det moderna samhället finns egentligen inget bra med det. De flesta saker som folk går runt och skäms för är totalt i onödan, och ofta saker som ingen annan lägger märke till. Det är för övrigt människor som vill få andra att skämmas som själva har problem.

Om ni råkar ha tröjan bakochfram någon dag eller gör något annat som kan verka pinsamt så skäms inte. De flesta saker som folk skäms för kan dessutom istället ses som att bjuda på sig själv. Att inte bry sig om vad andra tycker är bara en bra egenskap, så länge man inte gör något som går ut över någon annan.

Extrainkomster

För tillfället håller jag på att kolla fler sätt att få extrainkomster vid sidan av min fasta inkomst från jobbet. Inte för att jag tycker att jag får in för lite, utan mer att det vore kul att få in lite mer pengar på fritidsintressen.

Eftersom jag kan programmera så funderar jag på att göra lite appar för saker jag själv behöver och som fyller behov som jag tycker saknas på google play och app store. Det är kul att programmera det man vill och lära sig nya programmeringsspråk genom att göra appar man ändå själv vill ha. Jag är med i min bostadsrättsförening så det är också en liten inkomstkälla och där lär jag mig mer om att sköta en förening och läsa budgetar.

Aktieutdelningar kan ses som en extrainkomst, men då de går till att återinvestera så är de mer som att mitt totala kapital bara ökar. Mitt aktieintresse får mig att lära mig mer om olika företag, näringslivet i allmänhet och hålla mig uppdaterad på olika samhällsaspekter.

Har ni tips på fler extrainkomster?

Bli grymt rik och fri i hängmattan med aktier och börsens psykologi innan 40

Det finns många böcker på svenska om hur man blir rik och hur man sparar sig till frihet, det har varit stor inflation på böcker av denna typ senaste åren. Jag har läst flera och utan att nämna någon specifik så innehåller de ungefär samma budskap och strategi så tänker jag sluta med detta. Med tanke på hur mycket överlapp det finns så lär jag mig inget nytt. Vilken är er favoritnybörjarbok?

Nybörjarböckerna brukar vara ett par hundra sidor och innehålla informationen som finns under Bli rik fast med fler exempel. Den kommande tiden kommer jag att läsa mer böcker om statistik och psykologi för att lära mig mer om börsen. Thinking fast and slow och The power of habits är två favoriter och fler lästips mottages gärna.

Skönlitterära tips går också bra, jag gillar att variera min läsning.

Varför spara?

Jag ser till att jobba med saker jag tycker är roligt. När jag var student trodde jag aldrig att arbetslivet skulle kunna vara så roligt som det faktiskt blev. Innan jag pluggade hade jag bara haft tråkiga jobb som inte var stimulerande och eftersom ord som jobba och jobbigt hänger ihop så trodde jag att det skulle vara jobbigt att jobba, men så är oftast inte fallet för mig.

Att träffa många andra med samma intressen och jobba tillsammans i projekt är kul. Samtidigt som det är trevligt att hänga och fika med arbetskamrater.

På så sätt ser jag ingen anledning att sluta jobba när jag har tillräckligt mycket pengar för att bli ekonomiskt fri, men som jag sagt tidigare så går det att diskutera hur många timmar per vecka som vore lagom.

Att ha en ekonomisk frihet ger dock mer möjligheter än att vara beroende av sitt jobb som försörjning. Frihetskänslan av att kunna ta ledigt ett år och göra vad jag vill skulle vara trevlig. Och om företagskulturen skulle förändras så vore det skönt att ha alternativet att sluta när som helst utan att ha hittat ett nytt jobb. Vad är er största drivkraft till sparande?

Halvårsrapporter

Nu i dagarna är det många som lagt upp halvårsrapporter av sina portföljer, med nyckeltal som sparkvot, utdelning, tillväxt osv. Det har varit intressant att följa.

Jag har inte haft tid att sätta ihop några fina diagram pga. andra projekt, men min portfölj har mer än dubblerats detta halvår tack vare att den var relativt liten från början, jag har haft en hög sparkvot från lönen och dessutom har jag fått en del pengar på andra saker än lön, som traktamenten, korttidsuthyrning av min lägenhet, blocketförsäljningar med mer.

Min portfölj ligger enligt Avanza runt 10 % upp sedan nyår, men en stor del av pengarna har satts in sent under halvåret vilket tyvärr gör att inte alla pengar i portföljen har tagit del av hela den procentuella avkastningen.

Jag ligger lite väl bra till med mina mål som var 100 blogginlägg och 333.333 kr i portföljen vid årets slut, så om börsen inte kraschar totalt så blir det lite väl lätt att nå målet, men det är första gången jag har satt upp mål på bloggen. I och med att detta är första halvåret för mig som bloggare så har jag lärt mig en hel del och dessutom blivit bättre än innan på att följa andra bloggar.

Vad vill man vara?

Prylar och framförallt statussymboler är ointressant i sig, och även om vissa prylar kan underlätta vardagen så är tid högst prioriterat för min del. Jag har investeringar mest som hobby utan något direkt mål, vissa vill spara ihop till något som en viss sak, en miljon eller ekonomisk frihet, men jag ser det inte som att ekonomisk frihet är antingen eller. 

Å ena sidan är jag inte alls intresserad av pengar i sig, men å andra sidan ger brist på dem jobbiga bieffekter och därför spar jag så mycket jag kan utan att för den delen leva på existensminimum.

Förmodligen kommer jag alltid att vilja göra saker som en sidoeffekt genererar pengar, men om jag har en konstant inkomst från avkastning från investeringar så kan jag lägga upp min tid mer som jag vill, även om inte avkastningen från investeringarna täcker alla mina utgifter.

Golf är en sport där man kan få köpa massor av prylar (klubbor mm) och dessutom verkar vara någon sorts statussymbol. Jag är hellre ute i riktig natur än att promenera runt på golfbanor, och som tur är har jag inga dyra hobbys, men många billiga. Mitt enda intresse som drar en del pengar är investeringar, men det är ju som sagt investeringar och inte en kostnad.

Det känns som att många drar på sig massor av dyra hobbys för att de känner att de saknar något i livet eller bara vill göra som alla andra runt omkring dem, som att de försöker kompensera att de jobbar för mycket med prylar vilket är ganska kontraproduktivt om man inte verkligen älska att jobba. Så länge jag är frisk och inte behöver jobba för mycket är jag glad.