Pengar och skam

Igår hade Markoolio sitt sommarprat. Han pratade en del om pengar, att hans familj var fattig när han var liten och att han blivit retad för att han inte hade lika häftiga saker och märkeskläder som vännerna och för att han använt en väns begagnade skidor.

När han började få in pengar så tänkte han köpa en sportbil för att på något sätt kompensera sitt pengakomplex som uppstått under uppväxten. En sportbil är inte en investering, det är konsumtion då det finns få saker som tappar i värde lika fort. Okej, har man mycket pengar och är väldigt bilintresserad kanske det är ett rimligt val, men att köpa en dyr bil bara för att man vill visa att man har mycket pengar känns lite konstigt. Själv bryr jag mig bara om att en bil ska ta mig från plats A till plats B, allt annat känner jag är orelevant.

I sommarpratet nämndes också att pengar i sig inte är så viktigt, men att avsaknaden av pengar leder till dåliga saker. Jag håller verkligen med om det, att inte ha pengar är inte ett scenario som jag skulle vilja hamna i, vilket gör att min största prio är att kapa kostnader.

Att skämmas i allmänhet är väl någon typ av drivkraft för att få folk att följa flocken vilket kan ha varit bra för länge sedan för artens överlevnad, men i det moderna samhället finns egentligen inget bra med det. De flesta saker som folk går runt och skäms för är totalt i onödan, och ofta saker som ingen annan lägger märke till. Det är för övrigt människor som vill få andra att skämmas som själva har problem.

Om ni råkar ha tröjan bakochfram någon dag eller gör något annat som kan verka pinsamt så skäms inte. De flesta saker som folk skäms för kan dessutom istället ses som att bjuda på sig själv. Att inte bry sig om vad andra tycker är bara en bra egenskap, så länge man inte gör något som går ut över någon annan.