De flesta av oss byter ju sin tid mot pengar, i form av en anställning. Många har precis lika dålig koll på vart deras tid tar vägen som deras pengar. Jag försöker vara lika minimalistisk med mitt spenderande av tid som av pengar och utvärderar ofta vad jag tycker är värt att lägga tid på.
Jag vill lägga mycket tid på mina intressen, men det är svårt att få tid till allt jag vill då jobb, vänner, familj osv. också ska hinnas med.
Tv tittar jag inte alls på och vad det gäller tvserier på datorn prioriterar jag att bara se de jag verkligen tycker är värda att lägga tid på. Många följer slentrianmässigt alla tvserier på diverse streamingtjänster samtidigt som de blir stressade över att de har för lite tid över. Det blir lite motsägelsefullt att tvserier som är till för avkoppling lätt övergår till ett beroende som istället skapar stress. Serier tar ju väldigt mycket tid att följa nu när de flesta serier är hundratals timmar. Jag ser egentligen hellre en bra film, men av lathet blir det lätt tvserier istället då det är lätt att slå på och ett avsnitt är kortare än en hel film.
Sociala medier är jag inte heller någon större konsument av då det bara tar tid och jag inte känner att jag får ut något av att se tusentals bilder på folks mat/resor osv. Lite bloggande/följa andra bloggar och i undantagsfall Facebook är mer än tillräckligt för min del.
Jag föredrar att umgås med vänner på riktigt istället. Dessutom har jag inte heller mycket till övers för beteendet att sitta med mobilen hela tiden i sociala situationer, som på kaféer eller krogen. Alla är vi olika och prioriterar olika saker, men jag tror ändå att folk mår sämre av att lägga så mycket tid som de gör på sociala medier istället för att umgås på riktigt.
Mycket klokt och språkligt perfekt minimalistiskt inlägg. Har man väl börjat skala ner i en ände kommer resten efter.
SvaraRaderaTack för feedback! Jag är dock ganska naturligt minimalistisk, risken är större att jag hamnar i någon sorts konsumtionsanorexi än shoppinghysteri.
SvaraRaderaJag håller nog inte riktigt med dig. Jag har vuxit upp i dataåldern och närmar mig 40. Det har pratats under alla dessa tider att kommunikation skall ske på ett viss sätt. Först skulle man inte prata i telefon, man skulle skriva riktiga brev istället för mejl, sen kom chatprogrammen och de var också farliga. Jag tycker man ska tänka att alla dessa uppfinningar har underlättat människan att kommunicera med andra. Behovet har inte skapats, utan snarare har det varit uppdämpt. Tänk om nätet inte funnits idag, då hade du förmodligen inte nått ut med dina tankar och idéer till oss andra. Det är kommunikationen som är väsentligt, mediumet är bara bärare av det viktiga. Sen kan jag ju hålla med att ta fram mobilen i sociala situationer är rent av ouppfostrat. Att man inte förstår hur man ska prioritera kommunikationen.
SvaraRaderaJo, jag är ju inte emot nyare typer av kommunikation, bara att kunna ha chattgrupper osv är ju mycket bättre än sms för kommunikation. Men det blir lätt för mycket när alla ska försöka hinna att vara uppdaterade på instagram, snapchat, twitter, whatsapp osv samtidigt. Nu har jag precis skaffat twitter själv, då jag vill förstå varför det är så stort, men jag ska försöka se till att inte överkonsumera det.
Radera